Bland barn i lekåldern och tidig skolålder framträder ångest ofta som svårigheter att skiljas åt från föräldern eller en rädsla för vissa saker (t.ex. mörker, monster, getingar eller clowner). Rädslor och svårigheter att skiljas åt hör också till barnets normala utveckling. Om de stör barnets eller familjens liv lönar det sig att kontakta rådgivningen eller skolhälsovården.

Bland barn i skolåldern kan ångest också framträda som ängsla, oro och att kontrollera saker. Då är ångesten mer obestämd och varierande, och inte endast kopplad till vissa situationer. Barnet lider ofta av överdriven oro över både sådant som hänt och sådant som kommer att hända. Ångesten kan också framkomma som tvångsbeteende. Tvångsbeteendet leder till att barnet överdrivet och upprepade gånger kontrollerar saker, upprätthåller en viss ordning eller tvättar händerna. En ångesttanke, såsom en rädsla för virus eller smitta, kan leda till upprepade handlingar som tar upp mycket tid. Om barnets tvångshandlingar börjar störa vardagen ska man kontakta skolhälsovården.

Ångest i ungdomsåren är ofta kopplad till sociala situationer. Den unga personen är rädd för att hans jämnåriga ska skämma ut eller kritisera honom, och det hindrar honom från att göra normala saker. En ung persons ångest kan också framträda som panikattacker utan något som tydligt orsakar ångesten. I attackerna ingår ofta flera olika fysiska symptom, som hjärtklappning, andnöd, domning, darrningar, svindel, illamående, tätare behov att gå på toaletten och olika slags smärtor. Starka ångestupplevelser kan också innebära en känsla av overklighet eller utanförskap samt en rädsla för att svimma, bli galen eller dö.